antligenfemtio.blo.gg

Att åka tåg t.ex. det är till att planera och kolla igenom flera gånger. Att man såg rätt på biljetten. En gång till. Och igen.

 

Allvarligt talat så blir man nog lite fegare om man inte håller i det man alltid gjort innan. Förut var det med lätthet och inget konsekvenstänk alls man tog sig för, men nu...nu får man liksom övertala sig själv att bara "göra det!"

Lura sig själv lite att det inte är så svårt, och lite grann muta sig själv med: "En trevlig fika på Centralen kan du ju ta sen. Sitta ner och unna dig lite. Så där vuxet och lyxigt!"

 

Vuxen är jag ju. Borde vara iallafall. Vissa undrar väl ibland vet jag ;-) Jag tycker att vuxna har rätt att leka och skapa lika mycket som barn. Nästan iallafall.

 

Jag vill vara ute i god tid. Förr var jag aldrig det. Jag hade för avsikt att vara i tid men lyckades sällan. Det var som att allt jäklades med flit och shit happened hela tiden. 

Men det var verkligen mycket som skulle pressas igenom det lilla nålsögat som Tiden gick igenom. Med jobb, barn, mat, fix och trix och att göra det där lilla Extra eller Mer, det gick inte.

 Det fattar jag nu, men inte då.

Erfarenhet kallas det nog. Learning by doing. 

 

Jag har haft ett par bra dagar i Stockolmstrakten hos min pappa. 

Och min ena son och sambo. Det var syftet med resan. Lugnt och sansat. Inget mer planerat. Resten föll sig naturligt av sig självt: träffade systrar och deras barn. Avrundade resan med en övernattning hos mamma.  

Jag har haft mycket trevliga dagar och möten med min familj i Närvaro.

Nu sitter jag på det försenade tåget mot Sundsvall och betraktar helgen i backspegeln, varm i hjärtat och lätt i sinnet. Att anslutningsbussen i Sundsvall redan kommer ha åkt, när det försenade tåget jag sitter på nu äntligen anländer - det bekymrar mig inte. Det ordnar sig nog.

 

Det är nyttigt att vara på vift. Hellre var en tuff dam än en rädd tant.