Jag är ambivert
Jag hade varit på massage. I hallen sen pratade vi lite om hur stresskänslig man är, och hur viktigt det är att inte utsätta sig för sånt något mer. För det har sönder en. Det blir härdsmälta i hela ens varelse.
Hon räckte mig två böcker och väl hemma öppnade jag den ena och började läsa. Det var som att komma hem. Igen.
Det var som att jag skulle läsa det här just nu. Minnas det igen.
Idag när jag behövde komma in ett enskilt rum på jobbet, för att starta igång en dator inför jourpasset imorgon bitti, så satt två kollegor där inne med stängd dörr. Jag knackade på och klev in. Hon verkade nedstämd och han typ lyssnade. Jag forcerade in och ursäktade mig med att det skulle gå fort och jag ville inte störa. Medan jag satte mig ner så sa jag lite flyktigt rätt ut, att "visst är det skönt att få sitta här inne och vara alldeles ifred?" Jag tillade att jag brukar gå in här och äta min matlåda för jag orkar inte med folket i matsalen.
Jag känner inte de här två speciellt men hon vände sig mot mig och sa, nästan lite desperat....eller uppgivet:
Hon räckte mig två böcker och väl hemma öppnade jag den ena och började läsa. Det var som att komma hem. Igen.
Det var som att jag skulle läsa det här just nu. Minnas det igen.
Idag när jag behövde komma in ett enskilt rum på jobbet, för att starta igång en dator inför jourpasset imorgon bitti, så satt två kollegor där inne med stängd dörr. Jag knackade på och klev in. Hon verkade nedstämd och han typ lyssnade. Jag forcerade in och ursäktade mig med att det skulle gå fort och jag ville inte störa. Medan jag satte mig ner så sa jag lite flyktigt rätt ut, att "visst är det skönt att få sitta här inne och vara alldeles ifred?" Jag tillade att jag brukar gå in här och äta min matlåda för jag orkar inte med folket i matsalen.
Jag känner inte de här två speciellt men hon vände sig mot mig och sa, nästan lite desperat....eller uppgivet:
- Jag måste få fråga, är det så för dig med? Att du inte alltid är på topp och då får man frågan: Vad är det för fel på dig? Varför är du så sur?
Vi pratade en stund om det här. Att man är positiv och glad, och visar man nån gång att man inte är med i matchen, tillbakadragen eller allvarlig, ja då är det som att nåt är fel på en.
Jag sa att jag fått höra det sen jag var liten. Därför var jag alltid glad. För man vill ju inte vara fel....
Men nu är jag så pass gammal så jag har lärt mig, efter en massa turer genom livet i hög hastiget och med pannan i väggen några gånger. Med sönderstressad kropp och knopp har jag till slut lärt mig att jag vill vara ifred. Att jag behöver det. För att ladda mina batterier. Det är inget fel. Jag kan säga Nej. Jag är väljer att vara tråkig och jag trivs med. Trivs i mitt eget sällskap.
När hon gick ut från rummet, hoppas jag att hon inte kände sig så ensam längre. För det är hon verkligen inte.
Känner igen mig i både extro- och introvert men har bara levt på den utåtriktade sidan. Den andra har jag bara kört över. För den var "fel", tolkade jag från omgivningen.
Bläddrar vidare och njuter i min bubbla av lugn & ro.
