Hetsätning och stresshjärna
Jaha då var det dags igen, kände Stressen komma efter mig som värsta X2000!
Och det har inte med jobbet att göra, utan helt enkelt för att vi startat en diet, jag och gubben min. Ett program för att komma i form igen, gå ner ett gäng kilon och bli lite piggare. Men shit vad tufft!
Inte själva ätandet, men vägningen av mat, logistiken, och att få till rätt inköpslistor! Herregud!!
Min hjärna har tappat förmågan att göra flera saker på en gång, att läsa och förstå instruktioner och hålla ordning på en massa mat- och mellanmålstider, pulverdrinkar och sånt, från att man kliver upp till att man går och lägger sig, det funkade inte. Jo en vecka och två dagar. Sen satt jag i köket och grät som ett barn av ren utmattning när Micke kom hem på lunchen. Han sa att nu räcker det, nu lägger vi av. Det är inte värt det! Jag stod i köket för jämnan och han for fram och tillbaka till ICA.
Hur som helst så har han gått ner 5 kg och jag 3,2.
Det intressanta är.....eller förskräckliga, var att.....det blev helt enkelt stopp i hjärnan. Jag betedde mig som en utomjording som bara sett mat, spis och bokstäver på avstånd men inte förstår hur man ska göra med det! Jag visste inte vad jag gjorde. Köket kändes som ett fängelse och jag hittade inte ut själv. Tack Micke, du räddade mig från riktigt härdsmälta.
Jag ska inte stressa. En sak i taget. Långsamt och fint. Här och nu. Medveten närvaro. Det är bara så det är. Jag kan inte skynda mig längre. Jag kan inte läsa instruktioner och manualer och behålla informationen. Så är det bara.
Jag såg på Malou på TV:n i morse. De pratade om stress och vad det gör med hjärnan. Jag kände igen mig. Igen.
Det tar runt 7 år för hjärnan att läka, att få tillbaka den här akuta fly/fäkta-instinkten. Den som kan hjälpa en ibland, att snabbt "stressa upp" för att klara en akut situation. Den förmågan är förvanskad.
Nu har jag i alla fall en massa goa och nyttiga recept, och ingen brådska. Det blir som det blir.
