Det var fan bättre förr!
Så sa de äldre jämnt tyckte jag, då jag var yngre. Jädra bakåtsträvare och gnällspikar va?!
Nu tänker jag så själv, hyfsat ofta. Ta det här med Posten bara - det krävs värsta planeringen för att få tag på ett vanligt jäkla frimärke nu för tiden!
Jag gick in på Stora ICA som nyligen tagit över den så kallade posten, efter Videoteket här i stan, och inget fungerar. Det är kölappsystem för både tips och lotto, för kaffe och mackor, och för post-ärenden.
Kölappsystemet verkar oftare vara ur funktion än i. Oreda och oordning och irritation både innanför och utanför disken....och jag känner att jag hettar till som värsta kärringen och går grinigt därifrån efter lite virr och varr.
Svängde in med bilen på lilla ICA på andra sidan stan för de är också post-ombud, men där var frimärkena slut.
VART ÄR VI PÅ VÄG?!!
Som gammal postkassörska från 80-talet så är det här rena katastrofen! Då levererades brev och paket till dagen efter, utan konstigheter. Det var vårt kall. Vi gjorde det bara.
Som gammal brevbärare från 70-talet, där det var vår "mission" att bära ut post omgående, så ser jag det som rena förfallet idag, där det kan ta flera dagar för avsändare att via den så kallade posten, nå fram till mottagaren.
Titta på affärerna som förr fanns lite här och var med det viktigaste, typ närbutiker. Det finns inga kvar. Nu måste man åka till STOR-Konsum eller MAXI-ICA för de stackars småbutikerna är utmanövrerade. För en glömd liter mjölk eller en fjantig toarulle måste man ta sig till storbutikerna och traska runt i överdrivna lokaler med överdrivna hyllor av överdrivet utbud av allt förbannat och sen stå i kassan bland överdrivet mycket folk med överdrivet lastade kundvagnar. För en jävla mjölkliter!
Inte heller skolan eller sjukvården håller längre. Det var fanimej bättre förr, banne mig!!
I skolan lär de sig inte längre skriva för hand, det är en massa annat de inte heller lär sig längre, för de har fullt sjå att vara uppkopplade med sina iPhones eller Samsungar och statusuppdatera, under tiden den sönderstressade underutbildade, underbetalda läraren som de tagit in för att det inte finns andra att tillgå, inte respekteras av klassen. De vet ju ändå bäst, de här unga blivande vuxna. Eller så har de inte tid att lära sig. Eller tålamod att lyssna på det som ska läras in. För deras föräldrar inte heller har tid att se dem, inte har tid att kommunicera med dem för de har ju också sina följare att hålla uppdatera via alla sociala medier, efter att de stressat sönder på sina arbetsplatser för att prestera mer och fortare.
Föräldrar och barn, hur interagerar de idag? Spelar de Fia med knuff tillsammans, pratar om universum och myrstackar i skogen? Bakar de kanelbullar tillsammans och väntar förväntansfullt i 40 minuter medan degen jäser? Gör de det nuförtiden?
Jag vet inte. Det var fan bättre förr.
Sjukvården är ju också ett tragiskt skämt snart. Precis som med storaffärerna som trängt ut de mindre så har sjukhusen mer och mer slagits ihop till de större städerna. De skickar hem allvarligt sjuka för att de inte har resurser att ta hand om dem. Folk hinner fan dö på väg till akuten som kan ta upp till 2 timmar innan man är framme. För att det "inte är lönsamt" att ha det ena eller andra sjukhuset kvar. Jävla skitsnack!
Välfärdssamhälle?!!
Det som våra föräldrar, och deras föräldrar byggt upp, håller snabbt på att raseras! Vart är vi på väg? Vad gick fel? Hur kunde det bli så här?
Det var fanimej bättre förr!
Gnällkärring? Jag? Absolut!
