antligenfemtio.blo.gg

När jag låg där på golvet under yogapasset i "död mans ställning", tillsammans med sju andra, kände kroppen bli tyngre och tyngre - och då vaknade Jag.

Alltså det inre. Som är jag.
Kroppen var tung, orörlig och kändes inte som min, men inuti fanns jag. Så ren och klar och fridfull.
Det var nära att den stora känslan sipprade ut ur ögonvrån som en tår - så härligt var det.

Jag - fick all plats. Inget som störde, inga krav, jag bara  v a r 

I bakgrunden gick spelaren med lugn musik. Tror det var både piano och flöjt. Och fåglar och vatten.

Vi låg där, tunga och tysta och tillsammans, men endast med oss sjäva.

Jag bara var. Så skön. Så lugn och så glad. Jag ville inte vakna upp. 

Igen, så mindes jag då att det är det här som jag behöver. Igen så bestämde jag mig för att ta en halvtimme om dagen till en yoga hädanefter. 

 

När jag cyklade hem sen lyste solen och jag kände mig stark och kraftfull. Som jag inte gjort på länge. 

 

Nu har det gått en dag till, och jag har ännu inte yogat. Men jag har varit kraftfull. Och känt mig klarare i huvudet. Det är nog inte bara lederna som mjukas upp utan även hjärnan får en skjuts av yoga. Den formen vi körde, Pawanmuktasana, är mjuk och stillsam för kroppen och bra för.....äldre. 

 

Imorgon ska det bli av! Hemma, på min rosa matta.

 

Namaste.