November och Stora Gåtan
Oktober försvann. Vips står november här och bara finns till helt trotsigt.
Nån gång, så tror jag...att jag ska komma på svaret på varför tiden går så fort.
Lika ofta förstår jag att den inte går fortare än förut, men okej - det är väl upplevelsen av det. Av tiden. Av dagarna och åren.
När jag inte gör nånting, då njuter jag. Av att vara stilla. Jag umgås med mitt eget huvud. När det är full fart med inrutade arbetsdagar, som följs av ruscha igång middag och plocka undan för att hinna glo på TV en stund med gubben min innan det är dags att dyka i säng för att orka upp dagen efter, då - längtar jag till min lediga tomma tid.
Men lik förbaskat går tiden lika fort ändå.
Hm..jag forskar vidare.
Jag har haft en skön sovmorgon, gonat i höstmörkret och nu ska jag ge mig iväg till kvällsjobb. Lite grann av det bästa ur två världar kan man säga att jag har idag.
